Stina Maja Södergren 

f.  24/5 1792 i Hjälmsveden, Önhult, Åtvids socken, Östergötlands län
+  4/4 1872 i Ljungsbo, Berg, Åtvids socken
Föräldrar:  Carl Jonsson  f. 1760 i Grebo socken, Östergötlands län  och Kerstin Larsdotter  f. 1762 i Åtvids socken
Bor med föräldrar och syskon i Hjälmsveden under Önhult i Åtvids socken, Östergötlands län.
Det står senare i längderna att hon var född i Värna socken.
Familjen flyttade ca 1793 någonstans, vart är svårt att se.
Men Stina Maja kom 1810 från Bersbo i Värna socken, till Söderö säteri i Kättilstad socken, samma län. Där var hon piga till 1811 då hon flyttade tillbaka till Önhult i Åtvids socken.
Hon blir nu piga hos Rusthållare Jacob Nilsson med familj.
Men hon stannar bara ett år, för 1812 flyttade hon till Dalhem socken i Kalmar län. Där finns tyvärr inga inflyttn. längder för det året.
Hon kommer tillbaka till Önhult år 1817, och då från Rönö socken. Där finns inte heller några flyttlängder för detta året.
Men hon blir då i Önhult, piga hos Arrendator Ericsson med familj. Här stannar hon till hösten 1818, då hon återvänder till Söderö säteri i Kättilstad socken. Och hon blir åter piga där.
Våren 1819, återvänder hon till Önhult i Åtvids socken. Och då har modern flyttat till gården där Stina Maja var innan hon flyttade till Söderö. Och dit flyttar då också Stina Maja.
Hon får våren 1820 en dotter, som först skrivs som ” oäkta ”.
Men Stina Maja gifter sig hösten 1820 med en Rusthållarson från Berg södergård i Åtvidaberg, Åtvids socken. Och då stryks ordet ” oäkta”. Och det tyder då på att maken är far till barnet. De flyttar efter vigseln till maken i Berg.
Maken skrivs som Dagarbetare. Och det står i längden att de bor i Ljungsbo vid Berg, Åtvids socken.
Där bor de till 1828, då de flyttar tillbaka till Berg, där de tar över en gård.
Men de stannar bara ett år, så 1829 flyttar de till Talltorpet på Adelsnäs ägor, Åtvids socken. Där skrivs maken som Torpare.
Det har stått i längderna att maken var ” Smittad av Radesygen ”. En förklaring:
Saltfluss är det svenska namnet för radesyge/radesyke som var mycket vanlig i Norge under 1700-talet och en bra bit in på 1800-talet. Den hade möjligen sitt ursprung i Stavanger. Rade betyder elak eller ond. Det var en hudsjukdom med utbredda sår som med tiden blev djupa, vanställande och illaluktande. Såren var dessutom mycket vätskande vilket väl förklarar de svenska och danska namnen saltfluss och saltflod. I allvarliga fall angreps ben, leder och slemhinnor. Näsan och hårda gommen kunde förstöras helt och det ledde ofta till förträngningar som gjorde att den drabbade inte längre kunde äta. Detta tillsammans med infektioner i de djupa såren kunde vara vanliga dödsorsaker.
År 1837 flyttar de tillbaka till Berg. Och maken skrivs som Rusthållare. Där står det att de äger en gård, och arrenderar en annan. Men efter något år avträdde han den del han arrenderade.
Troligen tar sonen Jonas Petter över gården ca 1863, då han gifter sig. Och om Stina Maja och maken , står det att de bor i Ljungsbo.
Maken dör där 1871.
Och Stina Maja dör där 1872. Var namnet Södergren kom ifrån , står ingenstans.

Make:  Petter Månsson  f. 8/7 1791 i Åtvids socken, Österg. län   +  22/2 1871 i Ljungsbo, Berg, Åtvids socken
Barn:  Johanna  f. 23/3 1820 i Önhult, Åtvids socken
Inga Christina  f. 9/3 1823 i  Bergs södergård, Åtvids socken
Carl Johan  f. 27/2 1827 i Ljungsbo, Berg, Åtvids socken   +  25/11 1845 i Berg, Åtvids socken
Jonas Petter  f. 10/2 1831 i Talltorpet, Adelsnäs, Åtvids socken